Bloggen

Såg just på svt:s krönika från fotbolls-vm i Italien 1990. Aldrig har väl någon varit så knäckt som den svenske tränaren,Olle Nordin. Han försökte sig på att skoja bort det hela, säga att han hade haft roligt, men var så förtvivlad och darrig efter en sömnlös natt att det psykiska sammanbrott som var nära förestående avslöjade honom. Annars slog det mig att jag ännu inte var farmorlös när detta mästerskap spelades, märklig känsla. Men åter till nutiden. Det är beklämmande att så mycket skräp fastnat, som namn och händelser i barndomen framför viktiga saker som regentlängden i Romarriket. Nerva, Trajanus, den milde Antoninus Pius, vällustingen Commodus (nästan alla var förresten "vällustingar"). Det är en skam, tycks Gibbon påskina, att engelska ädlingar strävar efter positioner i sina härskares närhet, när samma positioner intogs av slavar i det romerska kejsardömet. Föraktet för filosofin men samtidigt dessa gränslösa lärdomsresurser, ja, senaten som likt domarna på fotbollsplanen ser mellan fingrarna när nummer tio återigen tar bollen med handen. Inget är som väntans tider!