Till mitt ännu ofödda barn
Jag placerade mig på en bänk och tände en cigarett - nej, jag är inte Per Hagman utan försöker bara härda ut, ännu utan arvinge. Jag läser att risken för dödföddhet ökar något vid överburenhet. Borde då inte den - åtminstone i Uppsala - fullkomligt inkompetenta och okänsliga mödravården ta det här med mätning och annat lite allvarligare? Jag tror fyra olika barnmorskor valhänt har mätt H:s mage. Hur kan man bara ta risken genom att bara vänta? Jag är rädd för vad jag kan ta mig till om något händer nu, och om det i så fall skulle vara en följd av dessa låghalta kvinnor som vet allt och aldrig kan tolka en fråga på rätt sätt. Men, låt oss inte förtvivla. Min prins eller prinsessa, du bultade mot mitt öra med din lilla hand, och snart ska du byta bostad. Kom ut nu!
Överskuggande
Väntan.
Jag spasser
ur Idioterna
...
En av de intressantare tilldragelserna under Dylans senaste Europasväng var hans beslut att för första gången någonsin spela Handy Dandy från Under The Red Sky. Ett mycket bra beslut.
Balkong
Det Herlitzska bidraget.
Ständigt denne Lillen!
För andra kvällen i rad sammanföll våra kvällsvanor med en viss f d Europamästare i tungvikt. Dagens ärende var tydligen den lokala pizzerian, vi för vår del hade undersökt halspastillutbudet på ica. Nu åter Smoke Rings.
Säsongen är över
Det är dags att redan nu blicka mot nästa år, om någon orkar intressera sig för förra årets "mästarlag" då. Usch och fy. Jag kräver "mästartränarna" på träningsoveraller och huvuden. En trebent bondkatt spelar bättre än hela det lag (som jag inte ens vill kalla vid dess rätta namn eftersom de inte är värdiga vare sig namnet eller färgerna) som i går förlorade på hemmaplan mot ett skånskt bottenlag. Hur kan man prestera så här uselt när man tränar nästan varje dag och haft månader på sig att konsolidera positionen som landets bästa klubb? Jag har som tur är viktigare saker att tänka på.
